Lite som händer i mitt liv just nu
Ett: Ja, turen ligger verkligen inte på vår sida vad det gäller att hitta hus. Ännu en gång skenar budgivningen iväg och just nu ligger priset på en miljon över utgångspriset. Nog för att ett pris höjs, men med en miljon? Vad hände? Att ännu en gång veta att vi måste leta vidare efter något annat gör att jag mer eller mindre vill gräva ner mig själv.
Två: Från och med imorgon har vi ingen bil vilket betyder att jag knappt kommer komma hemifrån. Tur i oturen att jag är sjuk och ändå bara vill sova.
Tre: Lite positivt i allt det negativa. I söndagskväll bokade vi en resa till London. Äntligen. Så i juni bär det av dit, tillsammans med min storebror, hans tjej och lilla brorsonen♥. Så himla kul.
Fyra: Idag är det 11 dagar kvar till planet lyfter mot Kreta. LÄNGTAR!!
Fem: Till helgen blir det besök av pappa. Han är så gullig som ställer upp och kommer hit eftersom vi är utan bil.
En bild från i påskas på pappa och Affe, utsikt från Skuruhatt.
Lanzarote, dag 7
Nu var det flera veckor sedan vi var på Lanzarote, och de flesta dagarna har jag redan skrivit om, men här kommer bilderna som jag fotade under vår sista dag på ön.
Bara ett vanligt inlägg
Ett helt vanligt inlägg, det ni. Det känns som evigheter sedan jag skrev ett sådant men nu kände jag att det faktiskt var dags.
Alldeles precis nu befinner jag mig på sambons jobb och väntar på att han ska sluta. Varför jag är här är för att jag precis varit och tränat, vilket jag gör i samma hus som han har sitt jobb. Det är smidigt och det fungerar bra även om det inte är något riktigt gym precis. Jag klarar mig på det lilla även om jag ibland önskar att det kunde finnas lite mer maskiner. Fördelen här är att det inte är någon som bryr sig om hur man ser ut osv. Många dagar är jag helt ensam och jag slipper alla människor som kommer till gymmet bara för att visa upp sig och ta ett foto för instagram.
Nu längtar jag mest till kvällen. Lite senare ska vi nämligen iväg och kika på ett ytte pytte litet hus. Jag har tappat räkningen på hur många ställen vi varit på nu, men någon gång ska det väl bli vår tur kanske.
Drömmen är ju attt hitta ett ställe där varje dag kan se ut såhär↓, och så får man det inte när man bor i lägenhet precis. Håll tummarna!
Påskhelgen
Då var påsken slut för det här året och jag hoppas ni alla har haft en fin helg. Själv firade jag med familjen. Fullt ös har det varit, hela tiden.
På skärtorsdagen, när vi var på väg till Småland, tog vi en liten extra omväg och stannade till på en grusväg och begav oss in i skogen för en lång promenad. I två timmar traskade vi på och Tila fick springa lös och bara njuta.
Eftermiddagen gick åt till att prata med alla och på kvällen hade vi filmkväll men min lillebror och hans tjej.
Långfredagen var jag sugen på att åka på en fotoutflykt. Pappa och Affe hängde på, men det slutade med att vi mest åkte runt på många mysiga skogsvägar, med några korta fotostopp.
Fredagskvällen avslutades hemma hos min bästa vän, med sällskapsspels spelande.
Påskafton blev en ganska lugn dag. Vi passade på att vara ute på trädgården en hel del. Tila hittade de största pinnarna hon kunde att tugga på haha.
Även denna kvällen avslutade vi med att spela sällskapsspel, men denna gången tillsammans med lillebror och hans tjej plus två av mina andra syskon.
Påskdagen åkte jag, Affe och pappa till ett ställe som heter Skurugata för att ta oss en promenad i bergssprickan.
Detta var en ganska spontan grej som vi kom på så ingen av oss var direkt utrustade för att gå denna turen och jag var glad att jag inte hade Tila med mig för jag hade inte vågat ha henne springandes där bland alla vassa stenblock.
Hit får det nog bli en ny tur i sommar och då vill jag lägga lite mer tid på att fota.
På söndagskvällen begav jag och Affe oss till min storebror och hans tjej för lite mys med dem. Vi tävlade i filmkunskap via ett tvspel och jag tror nog att brosan utklassade oss alla mer eller mindre hela tiden haha. Kul var det i alla fall.
Igår, måndag lämnade vi Småland för att åka hem till Göteborg igen. Och det var faktiskt rätt skönt att kunna landa i sin egen soffa utan att behöva ta hänsyn till någon annan. Fast, jag saknar dem redan.
